För bara några dagar sedan skrev jag ett helt inlägg om Bollnäs, och vad upptäcker jag idag? Jo, att det i Dagens Nyheters kulturbilaga finns ett helt uppslag om just Bollnäs! (Och den har ingen som helst koppling till Tele2-kampanjen.)

Uppenbarligen ska fotografen Jens Assur ge ut ett antal nya fotoböcker i vår, och en av dem innehåller bilder av “Offentlighetens Bollnäs”. Med anledning av detta ger DN:s Sverker Sörlin sin bild av vardagen i Bollnäs.

Tyvärr finns texten inte på nätet, men jag ska ge er några godbitar. Rubriken, till att börja med, är: Bilder från ett Sverige vid stängningsdags. Bara en sån sak.

Texten är verkligen så ödesmättad och pessimistisk att det blir skrattretande. Här är några citat:

• Bollnäs var en gång det typiska för Sverige, medelvägen. Medelstort, medellångt bort, medeltrevligt och medeltråkigt. Det var så man levde.
• Än i dag är Bollnäs ett undantag, nästan exotiskt. Just därför att det varken går framåt eller ännu gått sönder. Om “Bollnäs” vet vi andra nästan ingenting. Det kunde vara ett annat land.
• I Bollnäs är var tredje person pensionär. Det borgar för en fortsatt nedgång, långsam men säker. Om inte något särskilt händer. Och vad talar för det?
• Bollnäs står och väger. Bollnäs håller ännu emot. Men Bollnäs sviktar sakta. På det sätt stora delar av Sverige sviktar.
• Om den misslyckade galleriasatsningen på torget: Kvar är gruset. Kvar är också tomheten.
• Bollnäs är en utrotningshotad art.

Personligen tycker jag höjdpunkten i texten är när skribenten ställer frågan:

Kan man göra karriär som människa i Bollnäs?

Mitt spontana svar: Nej.